Internet används ofta som ett verktyg för att sprida information, diskutera politik, personliga åsikter och känsliga ämnen. Artikel 19 i FN:s deklaration av mänskliga rättigheter fastslår att yttrandefrihet är en rättighet som gäller alla människor. Av denna enkla anledning har internet länge varit skyddat av de basala rättigheter som många av oss tar för givet.
Även om yttrandefrihet inte inkluderar rätten att säga vad som helst när som helst utan konsekvenser, så ger den alla människor rätten att hålla, hitta, ta emot och dela med sig av information och idéer genom valfritt media. Detta är en rättighet som vi bör värna om. Tyvärr är det också en rättighet som många länder inkräktar på, ofta med motivet att det skulle skydda sina medborgare.
En liberal internetpolicy i Ryssland
Under 2008 återupplivade Ryssland ROSKOMNADZOR, vilket är den delen av Rysslands regering som övervakar landets media, detta för att se till så att Rysslands lagar följs. Idag ansvarar dem även för Rysslands censurering av internet. Mer om detta senare.
Under 2009 avslöjade den dåvarande presidenten Dmitry Medvedev hans planer för att modernisera Ryssland. Ett av hans mål med moderniseringen var Rysslands IT-infrastruktur som länge hamnat på efterkälken i jämförelse med omvärlden. Det var en överväldigande succé. Under 2008 när han blev president var det endast 25% av landets befolkning som hade tillgång till internet. Fyra år senare, år 2012, hade hela 64% av landets befolkning tillgång till internet.
Ryssland har länge haft en annorlunda attityd till internet i jämförelse med Kina. Medan Kina har blockerat politisk media och sociala medier i åratal, har det ryska folket haft tillgång till det mesta på internet. Tyvärr innebar protesterna mellan 2011-2013 som ibland refereras till som Snörevolutionen slutet för detta. Protesterna startade 2011 när den dåvarande premiärministern Vladimir Putin meddelade att han skulle delta i det kommande presidentvalet. Detta ledde till ett stort antal protester, ofta organiserat via sociala medier.
Internets politiska kraft
Detta är troligen en av de första gångerna som den ryska regeringen fick känn på hur snabbt information kan spridas och hur effektivt internet kan användas för att organisera folksamlingar. Som svar på detta infördes Russian Internet Restriction Bill år 2012. Denna lag ämnade att skapa en myndighet som ansvarar över att censurera internetsidor med barnpornografi, droger, alkohol, extremism samt andra saker som Ryssland anser vara olagligt. Myndigheten skapades inte, utan istället gavs uppgiften till ROSKOMNADZOR.
Ryssland har ofta påstått sig endast censurera innehåll som anses kränkande, vilket bland annat inkluderar fyra wikipediasidor som tar upp ämnen så som Cannabis och självmord. Under 2014 censurerades även en LiveJournal-blogg driven av Alexei Navalny, tillsammans med två andra sidor som motsatte sig den ryska regeringen. Resonemanget var att sidorna uppmuntrade till olaglig aktivitet och deltagande i massiva evenemang som stör den allmänna ordningen. Rent praktiskt tystade detta de som motsatte sig regeringen och förhindrade ytterligare demonstrationer. Under samma tid censurerades även ett antal sidor som kritiserade Krims annektering.
Ökad rädsla för yttrandefrihet
Snabbspoling till 2017: De största protesterna sedan 2012 (och innan dess, 1990) äger rum i flera städer runt om i Ryssland till följd av filmen He Is Not Dimon To You. Filmen anklagar den tidigare presidenten Dmitry Medvedev för korruption och fick flera miljoner visningar på Youtube bara under de första veckorna. Tusentals människor — enligt vissa källor uppemot 150 000 människor — deltog i protesterna, trotts hot från den ryska regeringen.
Alexei Navalny anses vara något av en hjälte till den så kallade Internetgenerationen och har ofta använt sig av sociala medier för att sprida sina budskap. Sociala medier var även vad som användes för att organisera de olika protesterna runt om i landet. Likheter kan dras till andra länder i Europa och USA där den yngre generationen oftast är bland de första att använda ny teknologi och nya trender. Det skulle även kunna förklara varför en sådan stor andel av deltagarna i protesterna var under 25 år.
Troligen har detta skapat ytterligare skräck för nya protester bland den ryska regeringen, vilket är en av orsakerna till att Dmitry Bogatov blev arresterad för anstiftan till våld och protester. Han driftade dock en TOR exit node i sitt hem, och hans hus råkade vara slutstation för en person som på ett forum försökte organisera demonstrationer och protester.
Avsiktligen eller inte så förbereder sig just nu den ryska regeringen att utöka den kraft ROSKOMNADZOR har när det kommer till censurering. Förra veckan skrev flera nyhetskällor om en ny rysk lag som skulle blockera bland annat VPN-leverantörer som inte frivilligt tar del av och blockerar sidor som ingår i den ständigt växande ROSKOMNADZOR censurlistan.
Vad händer härnäst?
Om detta leder till striktare censur av internet kan endast tiden avgöra. Starka paralleller kan dock dras till både Kina och Turkiet som båda använder sig av censurering som ett verktyg i att tysta sina medborgare. Legitimiteten av att censurera hemsidor innehållande droger, självmord, terrorism och pornografi diskuteras dagligen, men att censurera delar av internet för att tysta en oenig population är mer kontroversiellt och döljs i större utsträckning. Detta visar den tydliga problematiken med censurering. När prejudikatet väl satts är det en tunn linje mellan för mycket eller för lite censurering. Vem ska bestämma vad som är för mycket — du, eller någon annan?